Hur får man en framgångsrik uppfödning?

Jag läste en gång att Jean Pierre Dubois tyckte det tog 35 år att bli en bra travhästuppfödare och kunna finna de rätta blodslinjerna. Själv har jag bara varit ”skrivbordsuppfödare” i 25 år.
Totalt har jag fött upp knappt 100 travare och det har varit en och annan som blivit riktigt lyckade tävlingshästar.
Fyra miljonärer och 15 som tjänat över en halv miljon. 25 uppfödningar som sprungit in över 300.000 kr och 51 avkommor som tjänat över 100.000 kr. Ca 90% har kommit till start.
Jag har oftast använt mina egna avelshingstar. De avelsston som vi främst använt var kanske inte de bästa på tävlingsbanan, men de flesta av dom var speediga.

Mitt ideal på inavelsgrad

Jag har i min uppfödning oftast velat ha korsningen mellan franskt/amerikanskt blod. Men jag har varit väldigt noggrann med att försöka få en låg inavelsgrad i avkomman liggandes mellan 5,00 – 8,00.
I mina 51 uppfödningar som tjänat över 100.000 kr ligger inavelsgraden från 1,71 till 11,78.
Endast tre uppfödningar har en inavelsgrad över 10,00. Derby Lady är nr 15 och har 10,12. Syllabub är nr 25 och har 10,23. Den med högst inavelsgrad är nr 37 Peaks Guy som har 11,78. Alltså inga av mina bättre uppfödningar.

Är en låg inavelsgrad rätt väg att gå?

Det finns säkert flera exempel på hästar med 20.00 i inavelsgrad som blivit topphästar. Men jag tycker ända att min egen uppfödningsstatistik ger ett tydligt svar att en av vägarna till en lyckosam uppfödning är att arbeta för en låg inavelsgrad. Där är min uppfattning helt klar.

Tomas Thell

Taggar: blogg, Inavel, Jean Pierre Dubois